disaochwilma

Nu är det redan19 juli och jag har jobbat i 2 veckor sedan semestern tog slut. Av förklarliga skäl har jag inte så mycket att berätta om Disas framsteg eftersom det är min mor och far som passar henne under dagarna. Hon tänker läskigt fort redan och har kommit in ordentligt i spökåldern och skäller på saker som ingen annan ser. Hon tycker väldigt  mycket om dentastix som Wilma får och brukar få en liten bit eftersom jag inte är säker på hur bra hennes mage tål dem.

Häromdagen var Selma här, min moster och morbrors hund, och Disa och hon har börjat leka. Just denna gång lekte de dock inte utan Disa hade lekt med ett grimskaft som nu låg bortglömt på gräsmattan och höll på med en pinne. Så blev hon distraherad av något och lämnade pinnen. Varpå Selma raskt var framme och tog pinnen för att själv leka med. Disa gjorde då inga försök till att ta pinnen ifrån Selma utan gick istället och hämtade grimskaftet. Detta höll hon i ena änden och drog resten efter sig. Hon gick långsamt fram emot Selma och fortsatte förbi henne, rakt framför näsan, släpandes på grimskaftet. Selma släppte koncentrationen på pinnen, Disa släppte grimskaftet och gick därifrån, Selma gick och tog grimskaftet och Disa tog pinnen glad och nöjd. Ja, den hunden hon tänker.

Vi var i Åtvidaberg och tävlade på kanonsabotören (www.sabotoren.se) 4 juli. Selma i klass 1 och Wilma i klass 3. Egentligen är Wilma pensionerad från större ävlingar, men när vi ändå åkte med Selma kunde det vara kul tänkte jag, för henne att få köra lite så struntar vi i resultatet. Sagt och gjort begav vi oss av till Åtvidaberg tidigt på morgonen, eftersom första banvandring var kl 8.00 och då ville vi vara där och ha tältet uppställt etc. Selmas båda klasser var tidigt på dagen och framåt 11 var vi klara, då hade vi en 9:e plats med 0 fel i hoppklassen, vilket, i detta enorma startfält gav oss en pinne! bara 1 kvar nu till uppflyttning. i Agilityn fick vi tyvärr 10 fel, men ett snyggt lopp var det ändå!

Så kom då funderingarna - ska vi vänta till kvällen, Wilmas första klass var inte förrän 19.04, skulle vi orka? Ja, det bestämde vi oss för att göra, och sagt och gjort vi väntade. När kvällen till slut kom var vi trötta och allmänt småkinkiga, så som man blir i sådan värme. Men nu var kvällen här och det var dags för prestation. Wilma var laddad och gick suveränt! med några futtiga tidsfel baar gick vi runt bägge banorna på noll fel i hinderfel och kom 4:a och 6:a! Haha! Även gamla rävar kan! Vi slog många bc:s som diskade sig etc. Det var krångliga, svängiga banor som passar Wilma perfekt eftersom hon inte är så snabb men däremot otroligt följsam. Så ja, en biabädd storlek large och en hundtidning, en pipskölpadda och 3 rosetter senare var vi hemma igen, efter 12 på natten, glada, nöjda, otroligt stolta och väldigt, väldigt trötta.

Nu hägrar debuten (om man bortser från ett km) i lydnadsklass 1 för Wilma och mig om 2 veckor - spännande! (Ellinor - vi kan behöva lite experthjälp :) )

Tack och hej och på återseende i regnet